Kommentar från en byråkrat gällande en tvist mellan en annan byråkrat (min chef) och mig själv: “Så blir det ofta när konstnärer kommer ihop sig, ni är ju lite känslosamt lagda.”
Som om alla som skulle jobba inom konstutbildningar, eller med utövande konst för den delen, skulle vara konstnärer! De allra flesta har det inte inom sig, inte kombinationen av ett kompromisslöst behov av att uttrycka något och förmågan att ge det form. Konst är lögn som får oss att inse det sanna, som Picasso sade. Många av bibelns böcker är berättarkonst på hög nivå.
De konstutövare som inte är lagda så är varken sämre eller bättre människor. De är bara lite märkligt placerade.
“Men Patrick, alla människor är kreativa!” Jag håller fullständigt med. Det handlar inte om det nu.
Det är en stor skillnad på att skapa något med konstnärlig bärkraft och att, till exempel, komma på en metod som underlättar dragning av fiberkablar för bredband eller hitta en ny metod för undervisning i grekiska. Inte bättre-sämre, annorlunda. Det ena är innovation, det andra är transcendental kommunikation.
Konst är viktig, eftersom den hela tiden prövar gränser i det spänningsförhållande mellan kaos och ordning som är så karaktäristiskt för människans väsen. Den konst som inte utmanar det ordnade kanske inte är någon konst alls? Så tror jag.
Den här trivselkonsten som fullständigt genomsyrar den här trakten, och Svenskfinland i stort. Behaglig, harmlös, finansierad av kulturvärnande stiftelser… hobby- och hantverksföreningar kunde man kanske kalla dem.
Svenska hobby- och hantverksfonden. Hobby- och hantverkssamfundet. Svenska hobby- och hantverkssällskapet. Nånting sånt. “De har så trevligt i sin förening, dem ska vi stöda!”, och “Hen är så duktig och gör så många glada – hurra! Hen ska vi stöda!” Så myser vi oss alldeles tomma inombords, ety människan lever inte av wienerbröd allena.
Klockan är 00.42. Just när jag för en gångs skull somnat när andra somnar kommer kramperna, var tionde minut eller så, väcker mig om och om igen. För lite medicin för att kunna gå ner i djupsömn. Så tangentbord då i stället, i väntan på att medicinerna ska börja verka.
Verkmedicin. Verka tills natten kommer.
Talibaner tar över Afganistan. Världen är en global by, men det uppstår genast problem – både kort- och långsiktiga – i självutnämnd polispatrullering. Talibanerna flydde till förklaningens berg och väntade på sin chans.
Det har inte så mycket med religion att göra. Snarare gammalt ohederligt maktutövande under en täckande slöja av religiös övertygelse. Religion gör det lätt att hitta ett de som inte är som vi, om man vill. Och många vill just det. Samma gäller all ideologi.
Islam är det nya Sovjet. Hotet. Fascinerande att evangelikala amerikaner jagat och jagar kommunister. Det amerikanska evangeliet är till stora delar ihopsnickrat efter rent praktiska behov – gör bekväma skutt över berättelserna om hur de första troende kristna delade allt med varandra, och undviker Jakobs brev. Det kapitalistiska evangeliet är en märklig historia, en chevrolet som obrytt körs genom ett nålsöga.
Laestadianer kämpar med den nya situationen i Pedersöre församling. Jag respekterar att de gör så, fast det säger jag inte till nån, för gör jag det så lyssnar ingen på vad jag egentligen säger utan trycker reflexmässigt in den ideologiska playknappen för att överrösta mig med ett rosa brus.
Det är snällare för öronen än det vita bruset, men samtalet drunknar likväl.
På ett liknande sätt uppskattade jag att vittnande jehoviter under min uppväxt inte deltog i religionsundervisning och valde fängelse framom värnplikt. Både för laestadianer och vittnen får övertygelsen i de nämnda fallen konsekvenser, men i icke-talibansk form, i passivt motstånd. Obekvämt för alla parter, men egentligen inte destruktivt i sig.
Gällande djur kan rapporteras att företaget Because Animals lanserat en ny kattmat gjord på odlat muskött (ÖT/TT.) “Forskarna var tvungna att ta celler från öronen på donatorerna som sövdes inför ingreppet. Två år senare mår de tre mössen bra, försäkrar företagets vd.” Så oerhört skönt att höra, det där kunde annars ha blivit ett stort dilemma för den tilltänkta målgruppen av kattägare.
“Kattmat med odlad mus ska göra katten till vegan.” Den som har sett en katt ta en råtta eller en fågel förstår instinktivt att den inte kommer att spatsera förbi ett potentiellt byte på väg till sin konstgjorda matskål.
Det här har ungefär samma förutsättningar att lyckas som s.k. omvandlingsterapi för homosexuella. Varken kattens eller människans innersta väsen rubbas i ett forskarlabb, eller på en terapisoffa, eller på ett bönemöte, eller via lagstiftning. Och i synnerhet när det gäller medmänniskor är det djupt oetiskt att leka Gud. “Två år senare mår de tre mössen bra”, säger jag bara.