Dessvärre har övre rygg och nacke nu antagit någon form av inflammatoriskt läge. Det händer nu som då; toppen på isberget blir liksom alldeles särdeles synlig för en stund. Illa med tanke på allt det arbete som borde göras just nu med alla de pianon och flyglar som fortfarande väntar på hjälp med återhämtning efter den varma sommaren.
Jag minns gymnastiken i lågstadiet. Vi stod uppställda på rad i gymnastiksalen/slöjdsalen. Synergi är ett modeord som det har gått total inflammat… förlåt, inflation i. Från grekiskan det också, samverkan. Alla ordbrukande pajaser som använder det ordet till höger och vänster borde ha fått möjlighet att besöka Risö skola för att se hur synnerligen energiskt synergi kan ta sig form i praktiken.
Jag vågar gissa att de allra flesta som talar om synergieffekt inte själv har synergerat genom att rulla in hyvelbänkar. Det var rätt tungt, och i sig genialiskt. Motion när gymnastiksalen transformerades till slöjdsal.
Nåväl, när vi väl radat upp oss ställde läraren fram rullbandspelare Tandberg, vår ledsagare, och kvarttumsbandet startades. Det var någon form av rikssvenskt motionsprogram. Det enda jag riktigt minns är en svepande rörelse nedåt, händerna längs sidorna av kroppen i en bakåtsvingande båge, och sen retur, händerna uppåt mot skyn i något som påminde om ett bättre väckelsemöte. Det sista till kommandot “armarna uppåt sträck!”
Kunde det här vara nåt för mitt inflammatoriska jag?
Jag googlar uttrycket och hittar sången “Knäna böj och armar uppåt sträck” från Torkel Selins skiva “Gud tänder lyktor i natten.” Jag fastnar också genast för andra sångtitlar på samma skiva. “Jag är ingen stjärna” låter mitt i prick, vi kunde byta Svenska Österbottens landskapssång mot den utan att fundera desto vidare. När jag dessutom ser sångtiteln “Vi ska fara bortom månen” anar jag mig till att det här kan röra sig om en skatt av astronomiska mått.
Jag inleder i vilket fall som helst med det jordiska. Då måste jag genast erkänna en sak som gör mig lite generad: jag har aldrig någonsin under hela mitt drygt femtioåriga liv upplevt att ett bibelord talat till mig.
Här känner jag mig annorlunda och kanske lite ensam, för hur många gånger har jag inte hört folk vittna om det motsatta? På grekiska är att vittna att vara martyr, på bibelns tid såväl som idag.
Diverse martyrer slår upp bibeln på måfå och vips talar Gud till dem. Fascinerande. Har aldrig någonsin funkat för mig. Suck.
Hur glad blir jag då inte när jag inser att det jag hela tiden behövt är en tolk? En Torkel. Jag behöver mjölk, inte fast föda, jag tål den inte ännu.
Goda nyheter enligt Torkel, vers 1-2 jämte omkväde:
Jag för er en sång vill sjunga som berör båd’ gamla, unga, ty den handlar om nånting som alltid sker
För båd´ syndare och fromma kan en prövning lätt ju komma, därför lyssna nu och lyd det råd jag ger.
Du har mött båd’ värk och plåga, du har säkert skäl att fråga varför denna svåra prövning mött just dig
Det är svårt att vara tålig när man jämnt är sjuk och dålig men jag vet att detta gäller även dig:
För båd´ syndare och fromma kan en prövning lätt ju komma, därför lyssna nu och lyd det råd jag ger.
Du har mött båd’ värk och plåga, du har säkert skäl att fråga varför denna svåra prövning mött just dig
Det är svårt att vara tålig när man jämnt är sjuk och dålig men jag vet att detta gäller även dig:
Knäna böj och armar uppåt sträck
Rösten höj och Jesus handen räck
Denna andliga motion ger dig kraft och kondition
Därför knäna böj och armar uppåt sträck
Rösten höj och Jesus handen räck
Denna andliga motion ger dig kraft och kondition
Därför knäna böj och armar uppåt sträck
A men perfekt. Nu kör vi.