När jag hittade Torkel Selins andligt fysiska motionsprogram här lite tidigare, “Knäna böj och armar uppåt sträck”, så hittade jag också andra lovande spår på samma skiva. Det borde jag kanske inte ha gjort.
Jag nämnde två andra sånger (“Jag är ingen stjärna”, “Vi ska fara bortom månen”), och använde samtidigt adjektivet “astronomiska”, allt i ett och samma facebookinlägg. Sedan dess får jag en massa reklamlänkar för astrologi i mitt flöde.
Antar att algoritmerna inte är så nogräknade gällande skillnaden mellan lag om stjärnor (grekiskans astronomi) och studier av stjärnor (grekiskans astrologi.) Så länge de får en på kroken så är de nöjda, de där rackarna.
I min iver över att ha upptäckt Torkels universum lyssnade jag dessutom på sångerna. Det borde jag kanske inte heller ha gjort.
Jag har ett slags fotografiskt musikminne, ett mycket oförutsägbart och märkligt sådant. En tid efter att jag har hört musik, det räcker ofta med en lyssning, så börjar den spela i bakhuvudet.
Ibland kan det vara en rikedom, som när jag som tonåring såg musikalen Les Miserables två gånger under en och samma vecka i London och senare kunde spela en hel del av musiken hemma vid flygeln. För det mesta är det bara jobbigt, som nu.
Astrologen från mitt facebookflöde utmanar Torkels tolkningar:
“– Står stjärnorna i linje?”
Torkel:
“– Jag är ingen stjärna, jag är ingen idol,
men jag vill så gärna sprida lite sol…”
Inte alldeles prickfritt rim, det där sista, men kanske avsiktligt? Inte en bokstav eller prick i lagen ska förgås innan himmel och jord har förgått, säger Jesus.
(Torkel i bakgrunden:“… vill du se en stjärna, så se på Jesus, han den enda evigt klara stjärnan är.”)
Men vad är det som händer när himmel och jord förgår?
“– Snart en Guds basun hörs skalla, Jesus kommer snart igen.
Då skall babelstornet falla, vetenskapens stora män,
skola skåda med förvåning brudeskarans himmelsfärd,
när de utan bärraket och Sputnik lämnar denna värld”,
svarar Torkel.
Astrologen invänder:
“– Akta dig för Venus kommande influenser! Du förväntas mycket snart bli starkt influerad av Kärleksplaneten, vilket kommer att göra din färd turbulent. Men oroa dig inte. Vår rapport kommer att berätta hur du bör förbereda dig.”
Jag skriver det här under förberedelsen, som fredag heter på grekiska. Förberedelse för sabbaten på lördag. Redan där har vi kastat bort en del bokstäver och streck, den kristna kyrkan helgar med några få undantag söndagen. Trots att himmel och jord inte har förgått. Ännu.
Några vill att en del synnerligen särskilt utvalda bokstäver och streck ur den flera tusen år gamla lagen från mellanöstern ska gälla i västvärlden av idag.
“– Sabbatsbuden skippar vi, och så byter vi dag, det blir bättre så. Bilder vill vi också använda fast det bryter mot budordet, svårt att använda smarttelefonen annars. Men stopp och belägg… sa du homosexualitet, Patrick? Vänta en stund medan jag bläddrar i tredje mosebok!”
Det låter mest som att göra sig själv till gud, det där.
Astrologen inflikar:
“– Allt formades under stark influens av Merkurius och Mars. Klicka på länken för att få en utförlig rapport för endast 9.90 USD!”
… varpå Torkel replikerar:
“– Ingen skall då kunna säga: ‘Se, jag hade inte råd’,
nej, det kostar inga pengar, man får åka på Guds nåd.
Säg min vän som här har lyssnat, har du ordnat med ditt pass,
eller tänker du ej längre än till månen eller Mars?”
Den lag i vilken inte den minsta bokstav eller det minsta streck ska förgå var skriven för en annan tid. En kulturell miljö i vilken det, för att ta ett exempel, verkar ha varit helt ok att samla in förhudar från nedgjorda fiender och ge dem som brudgåva, som när David ville gifta sig med Mikal.
Hundra förhudar från nedgjorda filisteer var kravet från Kung Saul. Bra idé tyckte David, och överlämnade hela tvåhundra förhudar. Sen gifte han sig då med Mikal, när det praktiska väl var avklarat.
Nu är det visserligen flera decennier sen jag gifte mig, men jag är nästan säker på att den typen av diskussion aldrig var riktigt aktuell mellan min blivande svärfar och mig då på 90-talet.
Nånting har uppenbarligen ändrat genom millennierna, och i förändringsprocessen verkar det bli allt svårare att hålla streck. Kvar. Att hållas kvar. Att inte dras med. Att inte lyfta, tillsammans med Torkel.
“Vi skall fara bortom månen, vi skall fara bortom Mars,
vi skall fara bortom Vintergatans stjärnevärld med hast.
Vi skall fara hem till Jesus, han som blev vår bäste vän.
Vi skall fara ända in i himmelen.”
En dualistisk tillvaro med geografisk gråskala i tre olika nyanser. Där uppe bortom månen är det skinande vitt, här på jorden är det daskigt grått, nere i dödsriket är det nattsvart.
Att fördumma och förenkla för att göra det lättare för sig. Kristidioti. Inte särskilt mycket fiffigare än astrologidoti. Det är för simpla flöden, det är för enkelt att hitta det man inte visste att man sökte. Sånt är det klokt att reklamera.