Jag tänker på att jag är drygt femtio år och fortfarande inte förstår varför jag lever vidare. Eller jo, jag förstår det rent tekniskt, vad gäller kroppen, det fysiologiska. Jag är ännu inte död. Jag förtydligar: jag förstår inte idén med att leva vidare.
Jag tror att jag har gjort mitt, rent evolutionistiskt. Reproducerat mig och sånt. Sedan dess går jag mot döden var jag går. Sällan man hör den psalmtexten som bakgrundsmusik i Sommar med Ernst och andra må bra-program.
Opiatisk tomgång i väntan på evighet, för några troende. Allt ska brinna, helst så fort som möjligt så vi slipper denna jämmerdal. En delorsak till Halpa-hallis estetiskt sett något tveksamma arkitektur, då byggnaderna ändå är att betrakta som högst tillfälliga. Också en delorsak till att så många evangeliska kristna inte verkar ha nåt emot att kasta in kol i uppvärmingen av klimatet.
Detta varvat med ivrig konsultation av bibelns sista bok, för nu händer det ser ni. Svårt att hitta ett tydligare exempel på människans självcentrering – uppenbarelseboken, som skrevs för snart 2000 år sen, den handlar om mig och min tid! Så har det i och för sig varit alldeles från början – i varje generation har det funnits grupperingar som trott sig leva i den yttersta tiden. En evig väntan har det blivit av det hela.
Undrar om religioner med reinkarnation har det bättre eller sämre? Ingen vila där åtminstone, tillbaka som råtta eller blomma eller hund eller mus eller lejon eller människa version 2, om man varit duktig. Sen kanske människa version 3, om man varit duktig igen.
Kan en duktig mus reinkarneras som människa? Jag vet för lite om det där. Enligt kristendomen syndar djuren inte. Kattens lek med råttan är kattens fulla jag, precis som den var tänkt att vara. Om djuren är obundna av moral, hur kan de då så att säga uppgraderas? Aah, det kanske är så att det är en nedgradering att övergå till att bli människa… så måste det vara. Målet är att reinkarneras in i sitt fulla djurjag, fri från arvssynd och annat tjafs man envisas med att tala om.
Fast helt enkel och sorgfri kan den djuriska tillvaron ändå inte vara. De är så mycket mer utsatta när de lever sina liv så där fullt ut, utan skyddräcken. Vill det sig illa så fångas de av oss och, ja, äts upp, görs till kläder, och sånt. Och även om de undgår att bli föda för rovdjur eller människor så kan de råka ut för andra riktigt jobbiga saker:
Tänk på den massiva folk… nej, djurvandring (fast det stämmer inte heller, inte alla djur vandrar, hmm…)… djurimmigration från externa multipla punkter A till en enda punkt B, Noaks ark. Bara för att vi människor gjorde bort oss big time.
Väldigt lång väg för t.ex. sengångare från den amerikanska kontinenten ner till det som idag är mellanöstern. Krävs god planering. Sen flyta runt, överleva, ta sig ut på landgången och traska/kräla/hoppa tillbaka med sin partner. Tur att djur inte tänker på sånt, för det skulle rimligtvis ha gett upphov till en himla press gällande reproduktionen just där: skaffa ungar, eller dö ut.
Sanslöst stor farkost också, med rum för 10 miljoner arter. Ännu ett skede där man inte ska ta fram räknestickan om man hävdar att bibelns berättelser till alla delar är historieskrivning. Fast tummen upp för kreativiteten hos de bokstavstrogna – det är en konst i sig, dessa fantastiska lösningar på logiskt sett olösliga problem. Den hardcore-fundamentala tolkar så det står härliga till i läsningen av det som är så klart skrivet att det inte behöver tolkas. Annars går det inte ihop, och då rasar allt ihop som ett korthus. Föddes inte Jesus av en jungfru så är det kört, till exempel. En lite konstig sak att hänga upp sig på tycker jag.
Religion är en märklig sak. Institutionaliserad tro. Institutioner som finns till för institutionens egen skull, de är ett otyg. Så många utbildningar som främst verkar finnas till för att skapa arbetskrafter för lärarkår och personal. De studerande blir det bränsle som driver den maskin som spottar ut månadslöner. Studerande som en slaggprodukt av en övre medelklassekonomi. Förtroendevalda som agerar som om de som valt in dem inte kan bestämma själv – något som är till lika delar fantastiskt lustigt och totalt absurt – är ett fenomen som uppfattas som helt naturligt av många.
Nah, yttre ramar, ekande lokaler, slaktoffer och böner. Profeterna skulle även idag gå på högvarv över hur vi lyckas ställa till det för oss.